Om ditt och datt
Idag har vi också gjort klart tavlorna med fotavtrycken på barnen. Jag påbörjade det hela i söndags och det var tur att Johan var hemma då för det var inte helt lätt att få leran tillräckligt mjuk så att man kunde göra fotavtryck från en två veckors kille. Det krävdes muskelkraft! Men fint blev det - eller hur?
Nu i kväll har vi varit på födelsedagsfika hos Anna. Februari är en födelsedagstät månad för oss och eftersom vi i också haft en del besök sista tiden så har det blivit MYCKET fika, så nu måste jag börja begränsa fikandet om jag någonsin ska komma i mina vanliga kläder igen. Fast vid närmare eftertanke så börjar jag nog med det på måndag.... Jag ska ju på ett seminarium i två dagar nu och då brukar det ju finnas gott fikabröd. Måndag blir bra.
Solen visar sig
Theo har en toppensyrra!
Ida-Therese är en väldigt duktig storasyster. När jag hämtade henne från dagis idag så åkte vi och handlade mat och hon var mycket stolt över att själv få köra lillebror i vagnen. Jag hade en egen vagn för maten. När jag bar ut maten så stannade hon kvar inne i butiken och höll koll på lillebror (vi handlar i byaaffären, då kan man tryggt gå flera varv för att att få med sig både mat och barn hem). Väl hemma har hon knappt tid att äta middag för hon ska hålla koll på att Theo har det bra och springer genast och ger honom tutten om han är missnöjd. Dessutom hjälper hon mig och ger mig saker jag glömt ta med mig när jag sitter och ammar. Hon är en jätteduktig tjej och jag hoppas verkligen att intresset för lillebror håller i sig.
Det är en evighetsmaskin...
Här hemma har vardagen börjat , det vill säga att Johan är åter på jobbet. För mig innebär det att markservicen är borta. Klockan är tolv och jag är fortfarande i pyjamas, frukosten är bara halvt bortdukad och tvättstugan är full i ren tvätt som måste tas om hand om innan jag kan hänga upp den blöta som ligger i tvättmaskinen. Och då är Ida på dagis nu på förmiddagen. Som sagt det är nu det riktiga livet som tvåbarnsmor börjar...
Trettiotre och nöjd med livet
Nu är Ida en "Dopping"
Idag var det sista gången på Idas simkurs Doppingen. Jag har inte varit där på ett par veckor (Johan eller mormor har varit med) och det var roligt att se vad duktiga alla barnen blivit. Johan var med i vattnet och jag och Theo fick nöja oss med att se på. Ida-Therese hade verkligen blivit duktig och kan nu både dyka och flyta själv. Jag tror starkt på att man ska vänja barn vid vatten tidigt och en simskola där man lär sig under under lek är utmärkt! Tyvärr gör tiden för simskolan (15.00 en torsdag) att många inte kan vara med. Jag är glad över att vi kunnat ge Ida-Therese den möjligheten. Som avslutning idag fick barnen dyka efter en skatt på botten (en guldklimp= målad sten) och efteråt fick alla diplom och simmärket Doppingen. Märket pryder nu Idas vinterjacka! Nu är det upphåll med simskola en vecka och sen ska hon fortsätta med nästa kurs, Pingvinen. Då ska de lära sig simtag.
Kallt väder håller oss inomhus
Fotograf: Ida-Therese Wiklund
Byråkrati Sverige
Veckans pyssel
Ida-Therese börjar annars tycka att det börjar bli lite långtråkigt här hemma. Lillbror sover ju mest. Så trots att hon fått ha sovkompis i helgen och varit på barnkalas så längtar hon efter kompisar. Så på egen begäran ska hon faktiskt åka till dagis några timmar i morgon. Hon har varit hemma två veckor från dagis och tycker att det räcker. Sen vill hon nog gärna visa upp lillebror för sin kompisar också.
Show i vårt vardagsrum
Lägg märke till tjejernas kläder. De hade själva klätt upp sig för att vara fina till melodifestivalen. Enligt deras smak så var Amy bäst, fast i ärlighetens namns så rockade det loss mest till hårdrockslåten.
Tack för alla fina saker
Lillprinsen har fått ett namn
Hur lika är syskonen?
Här med öppna ögon:
Överst är storasyster som liten... under lillebror:
I natt sov vi gott alla fyra
Nu har vi varit hemma i två dagar och har börjat att landa i att vi nu är en familj på fyra. Lillkillen sov inte mycket alls första natten hemma vilket betydde att inte vi andra gjorde det heller. Men det har vi tagit igen i natt då han har haft en riktigt sovnatt. Det blev dock lite trångt i sängen för alla fyra vill ju sova tillsammans så här i början. Vi har haft lite besök, mest släkten som naturligtvis måste få träffa prinsen först. Så nu har han (som fortfarande inte fått ett namn) varit i både farmor, farfar, och mormors famnar. Morfar var förkyld så han fick nöja sig med att se på den lille. De är så stolta allihopa!
Det blev en liten kille!
Så kom han då till sist vår lille prins. När det gått 12 dagar över tiden fick han bråttom och vi hann inte vara mer än ett par timmar på förlossningen innan det hela var över. Efter en chockartat start i livet (han glömde bort att andas en stund) så mår hela familjen bra och myser här hemma. Ida-Therese är en väldigt stolt storasyster!
Fler bilder finns på min fotoblogg: http://jeanytt.blogg.se/fotoblogg/
En kärleksförklaring
- Vi fick i alla fall mysa en hel dag på hotell!
Så sant så sant. Det finns alltid flera sätt att se på saker och ting. Jag älskar honom för det.
Sunderbyn tur och retur
I fredags morse åkte vi in till förlossningen på sjukhuset i Sunderbyn med tron om att det verkligen var dags, men icke... Hela fredagen vandrade jag omkring som en osalig ande i korridorerna för att det skulle bli fart på den lilla/lille men trots att jag hade värkar med tre minuters mellanrum så hände inget mera. Så när kvällen kom fick jag tabletter att sova på och så fick vi ta in på patienthotellet. I morse var det lugna gatan, så nu är vi hemma igen. Jag känner mig som om någon hoppat på magen senaste dygnet. Om det är en kille så är det nog en Alfons i alla fall. För han har redan sagt... jag ska bara... vänta några dagar till....
Blommar och målning gör mig glad!
Men ännu gladare blev jag när jag fick den här fina målningen av Ida-Therese idag. Den föreställer bebisen i magen. Hon har ritat ultraljudsbilden. Gissa om hon längtar efter att bli storasyster?
Söta tjejer i nya klänningar
Idag kom Idas morfar Leif hem från en resa till Thailand och som vanligt hade han köpt presenter till henne och Nicole. Tjejerna gillar när de får liknande kläder så de poserade glatt i sina nya färgglada klänningar!
Morfar Leif var glad att ha hunnit hem före han skulle bli morfar igen. Men han är nog den enda som tycker att det är bra att bebben tar god tid på sig. I dag har nästan alla jag känner ringt och frågat om det verkligen inte hänt nått än. Å tyvärr, det har det inte.
Men snart så, hoppas jag...
Fyndat skor
En härlig vinterdag
Solen har återvänt till våra breddgrader och idag var det en underbar vinterdag då man bara MÅSTE vara utomhus. Så vi har nyss kommit in efter fyra timmar ute. Först visade Ida-Therese mig skidspåret på vår gård som hon och Johan gjort så hon kan träna på längdskidor hemma. De ska nämligen åka "Lilla Vasaloppet" på dagis om en månad ungefär.
Sen gick vi en promenad och hamnade hemma hos våra "grannar" familjen Duvensjö (fågelvägen är det inte långt, men ett par kilometer är det om man tar byavägen). Där grillade vi pinnbröd och barnen åkte pulka på gården. Hur mysigt som helst!