jeanytt

Ni som följt min blogg vet att det var en bra stund sedan vi började att renovera vårt rum i stugan. I helgen kom så den sista pusselbiten på plats, gardinerna.   

Idag undrar jag varför jag igår kväll tyckte att det var en bra idé att dansa i höga klackar? Mina fötter ömmar och någon springrunda blir det inte tal om. I stället har jag besökt ett klädvisningsparty (Me and I) hos en kompis. Fina kläder men lite dyrt i min smak, men ett trevligt sätt för kompis-mammor att träffas på. 

Gårdagen var också väldigt trevlig, vi firade två 40-åringar, med upptåg, god mat och dans långt in på natten. Jag skulle gå hem men min barmhäritiga samarit (Johan) gav mig lift på pakethållaren så jag fick åka cykel tuk-tuk hem genom byn. Lyx. Nu längtar jag efter barnen som strax ska komma hem från en helg med farmor och farfar i stugan.

Det var MIN tandborste... men vad är det man säger:- Barn gör som man gör... 
Klart killen vill borsta tänderna med en elektisk tandborste.

Nu är det nedräkning på sommarlovet. Efter ett besök på fritids så längtar Ida-Therese dit och hon är helnöjd över att ha fått kroken (att hänga kläderna på) brevid en av sina bästa kompisar... Tänk vad barn kan bli glada över lite! Inskolningen av Theo på dagis går hur bra som helst, redan första dagen tog han fröken i handen och gick med henne till andra rummet. Ingen är oersättlig, det är tydligt. Nä, skämt å sido, det är bra att han trivs men lite kunde han ju ha protesterat....

Ska man sammanfatta sommaren i ett ord så blir det: UTE. Vi har tillbringat så mycket tid utomhus som vi bara kunnat. Åkt på utflykter eller haft picknick här hemma, tagit promenader runt byn eller trampat på cykeln en sväng. Badat har vi förståss också gjort när vädrets makter varit med oss. I vilket fall så trivs både jag och mina barn utmärkt utomhus så ordet UTE lärde sig Theo fort, kom nog redan efter KAKA...

På tal om kaka, jag bakar ibland med variterat resultat. Häromdagen så gick det så där... Kaksmeten växte när jag gräddade så att den pös ut ur formen. Theo gjorde mig uppmärksam på det genom att säga: KAKA, OJ, OJ... Orden strömmar ut ur han mun nu förtiden... På mormors födelsedag så slog han till och sa MORMOR för första gången till hennes stora glädje! Annars är PAPPA något han säger ofta, han längtar nog liksom oss andra på att Johan ska jobba mindre och vara mer med oss! Så nu ser vi fram emot hösten...
  

Idag blir Theo ett och ett halvt år, så nu är han ju stora karl... Till veckan ska vi börja skola in honom på dagis och jag tror att det kommer att gå riktigt bra. Han är en social kille som gillar att vara med när det händer saker. Han nyfiken och snabb när han beger sig ut på upptäcksfärd. Här hemma är syrrans rum spännande för där får han egentligen inte vara... men bäst trivs han ändå utomhus. Att åka ut på cykeltur eller få ta en sväng på fyrhjulingen är populärt!

I går var sommarens stora händelse, lika stort som VM för Ida-Therese som spelade sin första fotbollscup någonsin. Tre matcher mot barn som var ett år äldre och tränat ett år mer och det gick ändå riktigt bra. De gjorde ju faktiskt flera mål  och var mäkta glada över det! Alla fick medaljer och det var väldigt uppskattat. En stor medalj borde också tränarna få för det är inte lätt att lära ut fotboll till sexåringar som har fullt upp med att fixa frisyren, kolla vad som händer på sidan om plan och prata med sina kompisar. Tränarnas kommentarer säger en del om vad som utspelade sig på plan: "Ni är i samma lag!", "Se på bollen!", "Du springer åt fel håll, vårt mål är på andra sidan". Roligt hade vi i alla fall, både spelare och publik, och det är det viktigaste!

... få skryta lite. Jag har nämligen fixat och donat här hemma några dagar så nu är det städat, tvättat, kläderna är strukna, jordgubbslandet rensat och frysen är avfrostad. Det är ett tydligt tecken på att jag längtar efter att börja om att jobba!

Att vara ledig hela sommarlovet är för länge. Jag behöver balans i livet och för att få det så behövs tre ben att stå på: Kärlek, Vänskap och Arbete. Två veckor kvar...