jeanytt

I dag fick jag riktigt dåliga nyheter från ortopeden. Det blir ingen operation av min fot för min hallux valgus. Den läkare som nu tittat på min fot hävdar att det inte är min snedställda tå som är mitt problem. Det är enligt den här doktorn artros i min stortås som är roten till det onda.
 
På 1177.se står det så här om artros i stortå:
I kroppens leder har sman brosk som ger stadga och gör att skelettets ben kan glida mot varandra. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Oftast får man artros från 50-årsåldern och uppåt och det är fler kvinnor än män som får det. Orsaken till att man får artros i stortån är oftast okänd, men risken ökar efter skador och belastning. När man har artros i stortåns grundled kallas det också för stel stortå eller hallux rigidus. Besvären kommer smygande och stortån blir stel, svullen och gör ont när man går. 

Frågan är om det finns nått att göra åt eländet? Det ska jag ta reda på genom att höra mig för med en annan fotspecialist. Den som jag fick träffa idag gav dessvärre inte mkt hopp. Hans dom var att jag nog kan glömma jogging och andra sporter som jag får ont av. Men det vägar jag finna mig i! Jag är inte redo för ett stillasittande liv. Nu bryter jag ihop och kommer igen. 

Förra veckan var fokus på barnen och aktiviteter med dem under sportlovet. Johan åkte skoter och pimelfiskade med barnen på sina lediga dagar. När det blev min tur att vara ledig blev det badhus och pulkåkning vid stugan. Dessutom har jag och Ida åkt skidor både utför och på längden i helgen. Mycket trevligt! Jag var riktigt imponerad av henne på söndagen för då hade hon gett sig den på att vi skulle åka till Hällselskojan. Det visade sig vara lite längre dit än vi trodde cirka 5-6 km enkel väg (när man åker skoter så känns det ju inte så långt...) men trots att hon tyckte att det var jobbigt bet hon ihop och kom igen! Efter fikapausen ville hon åka skidor hem till Boksel också, trots att Johan skulle hämta henne med skoter. Å banne mig, hon fixade det på ren tjurighet. Imponerande, 7 år och dryga milen på längdskidor!

Väl hemma i Långnäs igen var det bara att packa upp, tvätta lite och packa om. I eftermiddag åker jag på jobbresa, till Risk-och kriskommunikationskonferens i Åre. Det ser jag fram emot.

Närmaste veckorna är det fullt upp på jobbet eftersom det är mycket som ska hinnas med innan min sjukskrivning. Jag har nämligen fått operationsdag nu, den 30 mars. Sen blir jag hemma några veckor, hur länge beror på. Rekommenderad sjukskrivningstid är cirka 3 veckor om man har ett stillasittande jobb. Eftersom man är gipsad i sex veckor är man inte så rörlig under den tiden, så jag hoppas att jag får många besök! Annars kommer jag att vara rastlös till tusen...    

För första gången i vinter tog vi oss till stugan i helgen. Vi prickade dessutom in en solig helg så vi har haft det väldigt skönt ute vid eldstaden när väl den var framskottad ur snömassorna.

Men jag måste erkänna att jag saknar att äga en egen skoter. Det här är första vintern vi är utan och vitsen med att vara i stugan vintertid försvinner liksom om man inte kan ta sig runt i skog och mark. Vi har visserligen möjlighet att ibland få låna skoter av släkten men det blir ändå inte riktigt samma sak. Nästa vinter blir det nog egen skoter. I år får vi nöja oss med skidor.. å jag och Ida gjorde faktiskt en skidutflykt i helgen. Det tyckte jag var trevligt, men Ida-Therese sa efteråt att hon ville göra roliga saker resten av lovet...  

Det är ju som bekant sportlov i veckan och i år har vi delat upp vår ledighet så att Johan är ledig med barnen i början på veckan och jag i slutet på veckan. Vi har ju varit lediga tillsammans rätt nylig så vi gjorde så för att barnen ska få ledigt hela veckan. På pappret är det en bra lösning, men i verkligheten suger det att måsta jobba när resten av familjen är ledig.