Tacksam
Det är nog nyttigt att vara halvinvalid någon gång för man känner sig genast väldigt tacksam över att man i vanliga fall kan göra saker utan problem. Nu tar de enklaste vardagssysslorna en hel evighet. Bara att ta sig in och ur ett badkar för att kunna duscha är nu en akrobatövning. Jag känner mig som värsta klumpedunsen... Johan och Ida sköter ruljansen här hemma nu. Mina fina hjärtan! Köra bil kan jag inte heller göra nu så jag är helt utelämnad till nära och kära för att handla och hämta sonen på dagis. Jag är tacksam över all hjälp jag får av släkt och vänner de här veckorna. Ingen nämd, ingen glömd. Tusen tack!
