Januari måste var årets längsta månad
I alla fall det här året. För jag väntar och väntar men vår lilla/lille verkar inte alls ha bråttom. Som ni förstår så gjorde min motionsrunda i svärmor och svärfars källartrapp inget mer än att jag blev rejält andfådd. Konditionen är inte på topp för tillfället. Inte humöret heller. Jag är less. Jag vill att det händer nått nu! Men Johan bara ler och säger att det här är bra träning för mitt tålamod... Som om det skulle behövas?