jeanytt

Efter en termins träning med karate var det i lördags dax att visa upp vad de lärt sig och byta ut det vita bältet mot ett rött. Passande färg lagom till jul... De var superduktiga! 

 

 

När Johan åkte till Skottland åkte jag till VAB-landet. Det slår aldrig fel, när han är bortrest blir barnen sjuka... vår deal med varannan vabb funkar dåligt. Inte mycket han kan göra långt hemifrån. Han har det bra föresten och det har jag med - ändå. Som tur är var det magsjuka light den här gången och inte värstingsorten... Men det var dåligt läge på jobbet att vara hemma. Inte mycket att göra åt det heller. Så där - NU har jag gnällt av mig.

 

Det finns fördelar med att vara hemma också. Julgardinerna har kommit upp och en del pynt också förståss. Men inte stjärnan för den hade jag visst slängt i fjol. Så nu måste jag ut på stjärnjakt. Någon som vet var man kan köpa  papperstjärnor? Har hittills bara sett hela set som kostar skjortan.

 

Tvättkorgen håller jag också som bäst på att tömma, liksom tålamodsförrådet som är ständigt sinande i denna mammakropp... hänger ihop med sömnbrist har jag förstått. Kanske nått man kan önska sig av jultomten? Tålamod och möjligheten att få sova törnrosasömn tills man vaknar vacker och utvilad.

I helgen har vi satsat på att vara sociala med släkt och vänner. Lördag jobbade Johan, Ida var på kalas och jag och Theo passade på att hälsa på familjen Hall. Roligt att se att Theo och Ian leker bra ihop! Besöket hos familjen Hall bjöd på både gott fika och en titt i Saras garderob (har lånat lite finkläder som kommer väl till pass i veckan när jag ska besöka storstan). Lördag avslutades med fars dags middag hos Johans föräldrar. Gott och trevligt. 

 

På självaste fars dag fixade jag och barnen en lyxfrukost till Johan som också fick lite sovmorgon. Ida hade bestämt present; biobesök för hela familjen på den tecknade filmen "Hotell Transylvanien". Det blev Theos första bio, men han skötte sig med bravur! Satt relativt stilla och pratade inte allt för högt. Det är ju som tur är svårt att prata med popcorn i munnen... Visst får man muta sina barn?! Efter biobesöket blev det fars dags middag hemma hos min pappa. Förutom en god middag bjöd han på en rolig överraskning! Vad det var? Jo, det får ni veta närmare jul... 

Att våra barn tidigt i livet fått vara med runt älgjakten har väl inte undgått någon. Vår dotter är dock inte lika intresserad som vår son. I går hade Theo ordnat jakt i vardagsrummet. Han bad syrran springa runt med hans mjukisdjur (björn, älg, zebra och bäver) och sen låg han i bakhåll i soffan och lekte att han "pangade" djuren. Efter en stund kom han in i köket där jag satt. Med alla mjukisdjuren i famnen sa han stolt:

- Kolla så mycket kött!    

I onsdags åkte jag, Johan och Ida (och halva Wiklundssläkten) till Haparanda för att se kusin Alle spela hockey med sitt BIK Karlskoga. De vann mot Asplöven med 5-1. Det blev rätt sent innan vi var hemma, men Ida-Therese sammanfattade det hela med " Jag är trött - men det var det värt!". Håller med, det var en trevlig kväll.

Efter sammanlagt fem veckors semester är nu sommarens lata dagar slut. Nu är vi åter i vardagen. Det tar dock lite tid att vänja sig med den. Svårt att komma i säng och trötta barn och vuxna på morgnarna. Theo började på ny dagisavdelning idag, den för de stora barnen. Han var mycket nöjd med det och sa själv att han att han börjat på "nytt jobb". Jag förstår att han ser det så, han tillbringar ju lika mycket tid där som vi gör på jobbet. Eftersom Ida-Therese har gått på Theos dagis förut så känner vi till rutiner och personal vilket känns tryggt måste jag säga. Nog var jag mer pirrig inför Idas första dag på stordagis än vad jag var för Theos. Ida-Therese är föresten på jobb i veckan hon med. Hon är springflicka i Fritid och Vildmarkslivs monter på Nolia och hjälper farbror, faster, farmor och kusinerna med diverse ärenden. De tycker att det är roligt att hon vill vara med och Ida tar "jobbet" på stort allvar. Det bådar gott för framtiden tycker jag. Både jag och Johan hjälpte tidigt till på mässor och sånt och det är en bra jobbskola.   

Det är verkligen en fröjd att få rå om våra fina barn hela dagarna. Vad gör det att solen inte skiner alla dagar när man kan få umgås med sambo och barn. Jag upptäcker att jag inte riktigt har hängt med i utvecklingen av framförallt Theo. Han lär sig nya saker hela tiden. Han har börjat cykla med stödjhul och är en hejjare på att lägga pussel. Dessutom har han oerhört bra fantasi. Härom kvällen var hans pusselbitar en eld som han grillade marsmallows över, men hjälp av en pil till en pilbåge. Leksakerna är inte alltid det man tror att de ska vara, inte kunde jag t ex ana att att ett rosa mikrofonstativ kunde vara en röjsåg! Han leker också ofta med sina bilar, han har ju bilverkstad här hemma säger han.  
 

Ida-Therese är en bra tjej som har många kompisar. Häromdagen hade hon och en vän målat sig så fint i ansiktet alldeles själva. Hon är också oerhört snäll med sin lillebror som ofta får vara med och leka. När vi spelade spel häromkvällen upptäckte jag också hur bra hon räknar och läser. Roligt att se att det går framåt hela tiden! Dessutom är hon minsann ingen badkruka, det har blivit många kvällsbad i älven nedanför oss.

Här hemma går Johans gårdprojekt vidare, numera har vi en stor och fin uppfart med avställningyta för t ex släp och sånt. Johan har inte varit så ledig ännu på sina lediga dagar men vi ska försöka få till det i veckan. Hoppas solen visar sig! 

    

  

Årets utveckling:

Ida-Therese har börjat skolan och lärt sig läsa. 

Theo har slutat med blöja och går nu själv på pottan.  

Årets nyhet: 
Ida har fått glasögon.

Årets jubileum:
10 år tillsammans (snart 11...)

Årets träning:
Bra sommarträning som tyvärr rann ut sanden på grund av fotproblem. 

Årets jobbår: 
Intensivt och utvecklande!

Vad vi längtar efter under 2012: 

Solsemester mitt i vintern!