jeanytt

Halva vår släkt fyller år under årets första tre månader så det är ett intensivt kalasande den här tiden på året. Senaste veckan har Ante, Seved, jag, Irina och Anna fyllt år och så har vi firat min farbror Per som fyllde 50 år i januari. Vi som inte fyller jämt har nuförtiden ganska modesta firanden, när jag fyllde år i fredags så var vi ut och åt efter jobbet. Då var det desto större festligheter på lördagen när Per hade sitt försenade kalas för släkt och vänner. Per är en obotlig tidsoptimist och det fick han minsann höra på kalaset. Hans fadäser gav både ett och annat skratt. Det var roligt att få träffa släkten under trevligare omständigheter än sist vi sågs. Både vuxna och barn roade sig ändå fram till sent på natten i restaurangen på Ormberget i Luleå.

I går var det en tung dag. Det var begravning av min älskade farfar Tage. Han var en snäll man som levt ett långt men arbetsamt liv. På minnestunden delade släkt och vänner med sig av minnen av Tage. Han var en av elva syskon som växte upp i den lilla byn Åträsk. De hade det inte så fett och min farfar fick sitt första egna par skor av läraren när han började skolan som sjuåring. Tage levde större delen av sitt liv i skogen, älskade att fiska och jaga och var en bärplockare av rang. Han har en gång plockat ihop till ett nytt plåttak på huset! Han fick tre söner som han hade ensam vårdnad om efter att han och min farmor skilde sig på 60-talet. Farfar drev i många år eget åkeri i Kåbdalis och senare skogsmaskinsföretag i Älvsbyn tillsammans med sin äldsta son. Tage fick även vara med om det som ingen förälder ska behöva uppleva, nämligen att överleva sina barn. Han fick för sex år sedan begrava sin äldste son Tommy som avled alldeles för tidigt. Farfar Tage var en man som kämpade på i livet med både arbete och sjukdom och som ändå lyckades behålla glimten i ögat. Vid stora kalas som bröllop dansade han gärna med alla damer på tillställningen och när han fått sig ett glas eller två kunde det hända att han sjöng visor. Hans stora kärlek i livet var sambon Gertud som han levde större delen av sitt vuxna liv med. Jag hoppas att de fått träffa varandra nu, på andra sidan. Så här vill jag minnas er. Vila i frid.