jeanytt

Vilket härligt väder det är idag! Jag och barnen har varit ute hela dagen och fixat lite. Planterat pensér, burit upp vintergrejer på vinden och tränat Ida på att cykla utan stödhjul. Ett annat vårtecken är att tulpanerna vi satte ifjol nu är på väg upp. Det ser kanske inte mycket ut för världen men glädjer mig mycket eftersom resten av gården ser anskrämlig ut... Vi grävde ju kommunalt vatten i höstas och nu har vi  efterarbete kvar som att så ny gräsmatta. En tröst är att det ser likadant ut hos grannarna som också grävde samtidigt som oss... I kväll ska vi till majbrasan i byn. Det blir korvgrillning tillsammans med andra barnfamiljer här i Långnäs. Det brukar vara väldigt trevligt. Jag och Johan hade föresten en vuxenkväll själva igår, vi var (tillsammans med Johans syster och hennes familj) och såg Big Comedy på Kulturens Hus i Luleå. Det är en stand up show som turnerar runt i landet. Jag skrattade så jag hade ont i käkarna!  Det var visserligen en hel del skämt under bältet, men de gick hem hos mig!

Ja, då var man hemma igen efter mer än två veckor i stugan. Jag och barnen har varit långlediga där och Johan var ledig påskhelgen och sista veckan, men jobbade därimellan. Det var nog tur för han tog hem en del tvätt och levererade upp till oss. Theo är ju en grabb som kräks en del så det går åt en del kläder. Ida var likadan när hon var liten. Vi har i alla fall haft det lungt och skönt i stugan. Fiskat en del, åkt skoter och grejat på i vårt rum som vi håller på att renovera. Eller om jag ska vara ärlig så är det Johan som har fixat medan jag varit med barnen. Vi hade en del besök också, bland annat av min farfar som var och fiskade med oss en dag. Han gillar fiske och hade nyss fyllt 79 år så vi tyckte att en fiskedag var en passande present. Vi hade en mycket trevlig dag tillsammans när det nappade bra! Det var i onsdags det och då var han hur pigg som helst, men i söndags när vi kom hem fick vi veta att han blivit sjuk och låg på sjukhuset. Tänk så fort saker och ting kan ändra sig... Vi tycker mycket om min farfar och hann bli riktigt rädda. Men nu verkar han i alla fall piggare, tack och lov. Vi sköter om hans hund så länge.

Det är underbart att vara mammaledig den här årstiden. Vi är ute så mycket vi bara kan!  

Vi har firat påsken i stugan och det har varit jätteskönt för när man är där kommer man ner i varv, går och lägger sig tidigare på kvällarna, är ute mycket och umgås istället för att se på tv. Vädret har varierat, allt mellan snö och sol har vi haft, men så är det ju april månad också. Eftersom stugan egentligen är ett stort gammalt hus från slutet av 1800-talet så är inte hela huset renoverat ännu. Nu har vi påbörjat renoveringen av vårt rum, så den här påsken var första påsken jag inte sov i underställ. Vårt rum har varit dragit värre eftersom vi har tagit över drängens gamla kammare och där har det varit orginalfönster och bara sågspån som isolering i väggarna. Men Johan har jobbat på bra och nu har vi nya väggar och tak på plats. Nu är det finliret kvar med måla och tapeter. Det kommer att bli jättebra! Tanken är att vi ska kunna nyttja stugan mera när allt är klart. Johans syskon har ju fixat till sina delar av stugan så vi blev sugna att få fint vi med. Alla (Johans syskon med familjer och hans föräldrar) har föresten varit i stugan hela påsken och Ida-Therese har varit i sitt esse när hon har alla kusiner runt omkring sig. Hon avgudar sina kusiner som hon verkligen ser upp till. Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen- hon har världens bästa kusiner! De är 12, 16, 18 och 19 år gamla och tar frivilligt med sig sin femåriga kusin på badhuset. Inte illa. Badhusbesök är tradion när man firar påsk i stugan. Varmvattnet räcker inte till om alla ska duscha samma dag. Å duscha vill man efter att man åkt skoter. Skoterföret har föresten inte varit det bästa, men det har varit roligt i alla fall! Att köra fast hör ju liksom till. Ida frågade en dag om det var "köra-fast-krig" eftersom nästan alla satt fast emellanåt. Vi körde faktiskt fast minst av alla så Johan tjat om att byta skoter har lugnat ner sig lite...  Vi får se hur länge det håller i sig?! Till sist då -ingen påsk utan påskkärring:

Idag hade vi utvecklingssamtal för Ida på förskolan. Allt var bara bra och hennes fröken öste beröm över henne så idag är jag en extra stolt mamma! Jag vet ju i och för sig att hon alltid är en toppentjej, men det är roligt att höra det av andra. Ida är ovanlig inkännade för sin ålder tycker jag. Som häromdagen när Theo hade riktigt ont i magen och bara skrek i flera timmar en kväll när Johan inte var hemma, då såg jag nog rätt sliten ut för Ida-Therese tittade på mig och frågade allvarligt:
 -Mamma, är det jobbigt att ha TVÅ barn? Vad svarar man på det... Ja, det är jobbigt i bland, men mest är det roligt! Men jag måste erkänna att jag är glad över att det snart är påsk och vi får vara lediga hela familjen tillsammans.

 

Idag fyller min svägerska Pia 50 år! Det ska vi fira i kväll, då ska hon bland annat få dessa roliga tårtljus av mig som jag fyndat på Lagerhaus. För man blir väl aldrig äldre än man gör sig...
På tal om att bli större. Min lilleprins göra stora framsteg. Nu kan han lyfta huvudet när han ligger på mage. En helt ny värld har öppnat sig för gossen.   

Jag har följt med i tidningarna och läst om skolmaten i Piteå som enligt insändarna i ortens tidning skulle vara under all kritik. Så illa kan det väl aldrig vara tyckte jag och mindes att Idas fröknar har prisat deras mat på förskolan (som följer samma matsedel). Nu har ju förskolan (eller dagiset som jag vill kalla det) en egen kocka som fixar till maten, så kanske är det därför som barnen och fröknar äter bra. Men inte ens hon kunde göra något åt gårdagens rätt: Chili sin carne, som tydligen är Chili con carne utan köttfärs. Vad blir kvar då? Vita böner i tomatsås... Inget barn hade ätit det och hur kul kan det kännas för kocken? Inte så kul för fröknarna att förklara för föräldrarna heller varför barnen är griniga och trötta... Eller för föräldrarna att inse att nu gäller det att snabbt fixa mat så att ens barn orkar göra nått mer den dagen. Nä, Piteå kommun- SKÄRPNING- spara INTE på barnen! Låt heldre oss föräldrar betala en slant extra så att barnen tycker om maten ni serverar. 

Theo blir två månader till påsk och har redan hunnit bli en stor kille. Igår var vi på BVC-koll och då vägde han 5190 gram och var 57,5 cm lång. Undrar om så små barn får växtvärk? Tänk dig själv, att växa 7,5 cm på sju veckor! 



(Om du klickar på bilden blir den större)

Igår var jag i Luleå med min goda vän Anna för att ägna en hel dag till att shoppa kläder. Hon hittade mycket fint, bland annat en klänning som hon ska ha på sin systers bröllop. Själv kom jag hem med fyra par trosor som var på rea.... Inte för att jag inte provade en massa kläder, men det mesta ser inte klokt ut på mig! Jag är inte nöjd med min kropp just nu. Vem är det kan man undra? Men faktum är att min vikt efter Theo är allt för hög så nått måste göras åt detta. I ett provrum i går läste jag i och för sig den här uppmuntrade texten: 
"En kvinna utan mage är som en säng utan kuddar" 
Men vad hjälper det om nu kudden väller åt alla håll!?

Så idag startade jag dagen på ett sätt som jag hoppas ska bli en vana. Jag tog en promenad redan klockan sju så att jag skulle hinna en runda innan Johan skulle åka på jobbet. Solen sken och jag fick en stund för mig själv. Det kändes som en riktigt bra start på dagen! Det blev faktiskt lättare att ta tag i tvätt och städning efter det.